Hästarna kommer ursprungligen ifrån Ryssland, södra Uralbergen. De har därefter gått som turhästar i Jokkmokk. Basjkirhästen är mycket lättriden och mentalt stadig samt lätt att handskas med. De är mellan 140-155 cm höga och har en ålder mellan 7 - 10 år. Hästarna är pigga, trygga och framåt och mycket "säkra på foten". Basjkiren är en uthållig häst, en arbetshäst och en bra dragare men  den kan också gilla att hoppa. Framförallt är den lämplig för turridning.
Hästtypen används också för att driva renar och annan boskap.

Våra hästar går ute i hagen hela året om vilket är det naturliga för Basjkirhästen. På sommaren finns det gott om bete i hagen och på vintern får de hö och vatten. Vinterpäls får de och de klarar mycket kalla vintrar.
Egentligen behöver inte Basjkiren några extra skor men eftersom dessa går på tur och det skall kännas säkert att rida vintertid så skor vi hästarna.

Allergiker brukar tåla Basjkirhästen. Man tror att det beror på hästarnas feta päls som hindrar hudsediment "stöv" att "virvla" runt i luften och irritera människans luftvägar.

Basjkirhästen har fått sitt namn efter den ryska republiken Basjkirien i södra Uralbergen.
Man har försökt att hålla rasen så ren som möjligt men den har inslag av Ardenner och Ryskt kallblod i sig. Basjkirhästen föds upp i stora hjordar och det finns ett tjugotal stora farmer i Basjkirien.

En egenskap de har är deras beteende vid fara, dom flyr sällan då något skrämmer dem, utan de stannar till för att se om faran är värd att fly för.

Ett Basjkir sto kan ge 1 500 liter mjölk under sin mjölkgivningsperiod, som då varar i sju till åtta månader, men de bästa stona kan ge upp till 2 700 liter. Av mjölken produceras ost och andra mejeriprodukter, och den alkoholhaltiga hälsodrycken "kumiss".
Åter första sidan